Jag är så otroligt nöjd med Aztra. Dels för att hon är en oslipad diamant med så otroligt många kvalitéer jag vill ha i en hund. Vi har klickat ordentligt och det är så spännande att lära känna henne och börja forma henne. Men det är inte bara för min egen del jag är så nöjd. Jag är så nöjd över hur väl Smilla och Aztra kommer överens. Jag har haft två hundar förr där vissa beteenden inte varit önskvärda men accepterade för att det ska vara så. Resursförsvar bland annat. Smilla och Arach kunde inte äta varken mat eller ben i närheten av varandra. Smilla stal Arachs grejer och det var hela tiden en viss spänning dem emellan när det var dags för ben eller mat. Det var otroligt sällan dom rök ihop men visst blev det gruff ibland. Jag accepterade resursförsvaret och höll dom åtskiljda. Jag anser fortfarande att resursförsvar är okej gentemot andra hundar, till en viss gräns. Men nu när jag ser hur två hundar som verkligen trivs ihop samexistrerar blir jag nästan gråtfärdig. Smilla är territoriell och skulle aldrig acceptera att en annan hund stör henne när hon äter (trodde jag). Sen dag ett har Aztra fått röra sig fritt i huset, delat skuffen i bilen, snott mat ur Smillas skål (mitt fel). Sådana saker som tog otroligt lång tid innan Arach fick/aldrig fick göra. Nu är det inte tillåtet att sno varandras saker men faktumet att dom fungerar så förbannat bra ihop är en chock för mig. Det är så här en flockdynamik så vara. Jag sätter gränser och det innebär bland annat att man får ha sina saker ifred oavsett, men att se att Smilla inte känner något behov av att vakta sina ätbara saker gör mig så nöjd. Vem vet, det kanske ändras i framtiden, men efter bara 4 veckor ser det ut som det gör nu och jag är så nöjd! Nöjd över Aztra, Smilla och den fina dynamik vi lever i.