Efter operationen

I fredags åkte vi till veterinären igen för ett återbesök för att se så allt gick åt rätt håll efter operationen. Under torsdagskvällen var Smilla väldigt ledsen och groggy, ville inte äta sin middag och knappt något godis heller. Under natten hade hon svårt att sova och blev väldigt flåsig emellanåt. Jag fick ta av tratten och gosa lite med henne ett par gånger innan hon fick ro nog att sova. Men på torsdagsmorgonen var hon vrålhungrig och mycket piggare, gjorde ifrån sig ordenligt på morgonpromenaden och när vi kom till veterinären så såg allt bra ut. Vi bokade in ett besök för stygntagning den 8 juni så nu hoppas jag att allt fortsätter åt rätt håll tills dess. 
 
Eftersom kastrerade tikar tenderar att gå upp i vikt så tyckte veterinären att jag skulle halvera hennes portioner. Smilla får redan mindre än rekommenderad giva då hon alltid haft väldigt lätt att lägga på sig. Så nu har jag köpt hem broccolimix som innehåller broccoli, blomkål och morötter som hon får vid varje måltid och kommer fortsätta få för att slippa känna sig vrålhungrig. Jag kommer även fortsätta med Four Friends Weight Control istället för Senior som jag tänkt börja med när det är dags att beställa en ny säck.
 
Det är skönt att hon fixar detta så bra, det är ju alltid en risk att söva en hund, framförallt en äldre. Men hon tar det hela med ro och än så länge låter hon stygnen vara. Hon får ha tratten på nätterna och om jag inte har henne under uppsikt, typ i bilen eller om jag duschar osv. Och gissa om jag är glad att jag beställde den där bilrampen till Arach. Han hann aldrig använda den men den är helt suverän nu när jag inte kan lyfta henne pga stygnen.

Akutoperation

Vilken jäkla dag alltså. Imorse ringde jag djurkliniken eftersom Smilla betett sig precis som vid löp trots att hon löpte för drygt 2 månader sen. Hon har kissat jätteofta och tvättat sig mycket, precis som hon gör vid löp. Jag tänkte att det kunde vara UVI men var orolig för livmoderinflammation så jag fick en tid på kliniken idag kl 09.30. När vi kom dit undersöktes hon och sen röntgades buken. Röntgen visade på förstorad livmoder och beslutet om att kastrera var glasklart. Sen togs blodprov för att se så att allt stod rätt till i övrigt och dom 15 minuterna kändes som en evighet. Om inte proverna var bra så hade kanske en operation varit utesluten. Tack och lov var proverna bra och Smilla opererades direkt.
 
Jag skulle hämta henne vid halv fyra så jag åkte till jobbet för att försöka få lite annat att fokusera på än min 11 åriga hund som låg på operationsbordet. Tiden gick så sakta och jag ville bara få hem henne så fort som möjligt. När jag sen äntligen kunde hämta henne var jag livrädd över att det blivit några komplikationer men allt hade gått bra och man hade sett massa cystor på livmodern så det var verkligen lägligt att den plockades bort.
 
Nu är vi hemma, Smilla är ledsen och groggy men veterinären var positiv till ett snabbt återhämtande. Han ville kolla henne imorgon igen så kl 9 ska vi tillbaka till kliniken för en koll och förhoppningsvis ser allt bra ut. Om 14 dagar ska stygnen bort så tills dess är det vila och återhämtning som gäller.
 
Jag skulle ju hämta hem min nya hund i helgen men det vore väldigt olämpligt att få hem en hund när situationen är som den är. Jag pratade med uppfödaren och jag kommer därför hämta hem henne om ungefär 2 veckor, när stygnen är borta och Smilla har hunnit återhämta sig. Det känns så klart tråkigt, när allt är förberett och jag redan väntat i flera veckor, men Smilla kommer alltid i första hand och nu måste all fokus ligga på hennes välbefinnande och återhämtning.
 
 

I väntans tider

Nu kan jag inte hålla mig längre. Vi väntar tillökning! En unghund från Danmark kommer jag hämta hem på lördag. Igår var hon på veterinärbesiktning och fick en OK-stämpel på rumpan med UA på allt. Jag har väntat i 3 veckor och nu är det bara några dagar kvar innan jag hämtar henne. Hon har precis fyllt ett år och säljs av uppfödaren som tänkt behålla henne men på grund av personliga skäl och hundens höga aktivitetsnivå bestämde hon sig för att omplacera henne till någon som vill ta till vara på kapaciteten. Jag är så himla exhalterad och motiverad nu, det ska bli så otroligt roligt att få forma en så pass ung hund och jag ser fram emot att äntligen få utveckla ambitionen jag har. 
 
Planen från början var en valp, men efter funderande och övervägande insåg jag att en unghund är mer lämpligt. Det skulle bli svårt att få ihop det med jobbet, för även om jag har hundarna med mig så känns det inte optimalt att ha med en liten valp på hunddagis så tidigt. Smilla var en bidragande faktor då en valp skulle kunna bli för jobbigt för henne att hantera. Detta inklusive några andra faktorer avgjorde beslutet och jag bestämde mig för att kolla runt bland andra entusiaster av rasen och där fick jag napp.
 
Så natten mellan fredag/lördag bär det av på en 16 timmars bilresa tur och retur för att hämta hem en väldigt efterlängtad liten filur.
 
Vilken ras är hon då? En Welsh corgi cardigan, såklart!