I lördags körde vi viltspår, första gången i år för Smilla och första gången någonsin för Aztra. Med oss hade vi Camilla och Bonzo som också körde för första gången. Spåren fick ligga i två timmar, Smillas var drygt 150 meter med vinkel (tänkte lägga längre men när jag la spåren blev jag attackerad av mygg, det var världens svärm och jag har nu myggbett precis överallt). Aztras var kort, drygt 50 meter utan vinkel.

 

Smilla tenderar att vittra oavsett spårtyp vilket hon även gjorde då, men övriga delar var riktigt fina och hon tog sig fram lugnt och metodiskt. Nästa gång tänker jag ha med näring för att få ner nosen på henne, det kvittar ju egentligen men lite detaljer kan man ju alltid pilla i.

 

Aztras debutspår var väl lite komiskt. När hon fick upp spåret blev hon osäker och reagerade med att backa varje gång hon kände blodlukten. Jag höll mig bakom och försökte visa på spåret gång på gång men hon tyckte det var otäckt och ville inte ge sig på det på egen hand. Jag kastade då lite godis framför henne i hopp om att hon skulle ta spåret men det ville hon inte. Då klev jag fram och gick bredvid henne och berömde mycket, då var det mindre obehagligt och hon spårade ganska fint den sista biten. Hon bar sen stolt klöven tillbaka till bilen. 
Det gick sämre än förväntat eftersom jag upplever henne som tuff och framåt för det mesta, men hon är ung och vi har ingen brådska. Jag har ju som mål att hon ska bli viltspårschampion (här sätter vi mål innan första träningspasset minsann) så vi kommer försöka viltspåra minst en gång i veckan, nu i början blir det då bara korta spår för att förhoppningsvis få en annan reaktion på blodet. Sen är det ju så att unghundar har rätt mycket konstiga idéer om saker och ting så det får ta den tid det tar.

 

När alla hundar gått sina spår tog vi en promenad innan vi åkte hem. På väg tillbaka till bilarna kommer två travhästar med kuskar längre fram på vägen och det som absolut inte får hända händer. Aztra rusar mot hästarna och stormskäller, jag försöker kalla in henne men hon tittar bara åt mitt håll innan hon fortsätter skälla. Kuskarna saktar in hästarna och jag får tag i hunden och går in på sidan av vägen. Jag ber om ursäkt i alla möjliga verser och böjelser och skäms som aldrig förr. Båda kuskarna var oförtjänt trevliga och försäkrade mig om att det inte gjorde något och var okej, men det var det ju verkligen inte! Fy sjutton vad jag skämdes och jag var så irriterad på både mig själv och hunden. Detta är ju verkligen inte acceptabelt och jag kände mig så korkad som hade henne lös, men hittills har det fungerat så himla bra och man är ju inte mer än människa. Men nu vet jag och det ska absolut inte få hända igen. Vi får lägga ännu mer krut på inkallning helt enkelt och så får hon ha flexi på sig i skogen ett tag framöver.

 

Idag åkte vi in och träffade Camilla, Aba och Kira för ringträning i lokalen. Aztra ska ställas den 16e och jag visste inte alls hur det faktiskt går till inne i ringen så Camilla började med att förklara hur det fungerar. Sen gick jag runt med Aztra för att hitta rätt tempo, tränade stå och kontakt. Först var hon bara intresserad av att nosa och tugga på kopplet men sen skötte hon sig väldigt bra och jag känner att jag har lite bättre koll på läget nu. När vi var nöjda med träningen fick Aztra och Kira leka en liten stund utanför, Kira är en Mudivalp på 13(?) veckor. Dom var så söta ihop och kommer nog bli bra vänner.

Därefter åkte jag och hundarna till Brynäs så Aztra fick röja loss i rastgården (pga lördagens incident och äger inget flexi än).